Reklam – När hockeyn står stilla

I fredags uppfylldes en barndomsdröm jag haft sen jag var barn: att se Detroit Red Wings live i en NHL-match. Förvisso inte slutspel, och förvisso inte på hemmaplan i Detroit, men ändå, the next best thing, en för mig nästan religiös upplevelse*.

* Jag bryr mig väldigt lite om sport, men just hockey, och redwings ligger mig väldigt varmt om hjärtat sen jag var liten grabb som samlade på hockeybilder.

Jag sitter där, lyrisk, med min Sergei Fedorov-matchtröja modell Sovjetiska landslaget, med tjejen iklädd min 12 år gamla Redwings-t-shirt, och kinderna påmålade i rött och vitt, och stämningen stiger. Bara uppvärmningen var värd mina totalt 1200 kronor för två biljetter. Så börjar de spela. Vackert! Stämningen i salen är spänd – många fans i publiken, men ingen vet riktigt vad man ska sjunga, ingen hejaklack, ingen som vågar ta tag i det hela. Det hörs sporadiska ”let’s go red wings” i publiken, som blir högre och högre och nästan får fart. Så nån gång i den sjunde matchminuten innan en tekning tar någon en time out. Jag som inte varit på hockey på många år förstår inte riktigt – varför tar man en time out i första perioden? När ställningen är 0-0? Ok att de spelade sisådär, men timeout redan? Båda lagen står vid sina avbytarbås, till och med målvakterna har lämnat målen och står vid båsen och softar, dricker vatten, tar en fikarast. Så dundrar jumbotronen igång med en reklamsnurra för SAAB och jag inser – det är inte time out. De tar helt enkelt en paus för att tv-tittarna ska få se reklam och inte missa något av matchen.

- Viasat Sport, baby!

Jag upprepar: Den spännande matchen, sammandrabbningen mellan två rivaliserande lag, tog en paus. En paus för att visa lite reklam. Verkligheten tar en paus för reklamen. Man ändrar reglerna i en sport, en kamp mellan män som kämpar om seger, för att denna kamp ska kunna ha en paus för reklam. Tydligen räcker inte periodpauserna som reklamavbrott. Tydligen räcker inte reklamen i skärmen. Tydligen räcker inte reklamen på själva spelarna, eller reklamen som fyller rinken de spelar på. Nej, man instiftar timeouter när det är som mest spännande för att få med några 30-sekundersslottar.

Är det vad vi har kommit till? Att verkligheten tar en paus för reklam? Ska andra sporter ha det också? Formel1-bilar som stannar för reklam? För sport är underhållning, en upplevelse, lika mycket som en konsert eller en teater är en upplevelse. Ska dessa också börja göra reklamavbrott? Bon Jovi står och softar på scenen och tar en fika medan publiken tittar på ett klipp för hårmousse? Ska deprimerade Von Trier-skådisar ta en paus för Prozac-reklam?

Och vet ni vad det värsta är?

Det värsta är att reklamen vi fick se i Globen var inte ens genomtänkt. Visst, reklamen var riktad till sportfans, det var Viasat, och några till som sålde sport. Men i en sal med 13.000 pers som alla betalt 500-2000 kronor för en kvälls sportunderhållning, som är uppspelta och lyriska, som köper folköl för 50 spänn och allmänt säger ja till saker – I den salen är det ingen som kommer på den enkla tanken att reklamen som visas ska ha någon form av uppmaning till handling. Inget SMSa 72150 så kontaktar vi dig om Viasats Sportpaket. Inget gå in på mobil.easports.com så får du en demo av spelet NHL2010 skickad till din e-postadress. Ingen interaktion. Inte ens en webbadress att gå in på.

Hela avbrottet i matchen, störandet av den fantastiska stämningen, betalandet av dyra pengar för produktion av reklamklipp, allt detta gjordes i en enda förhoppning: Hoppas att någon av dessa halvfulla sportfans kommer ihåg vårt varumärke när de kommer hem så att de på något sätt letar reda på var vi finns och efter viss möda köper vår produkt. Och hoppas att de förknippar oss med de bra känslorna av en hockeymatch, inte med de dåliga känslorna av att vi är jävlarna som hoppar in och avbryter deras stund för att skrika om vårt varumärke.

Mediebranschen är sjuk in deed. Tur är en sak, att they’ll be dead soon. Fucking kangaroos!