Fick just en fundering. Många har redan insett att vi lever i en tid då industrialismens regler börjar försvinna. Storskalighet är inte lika fördelaktigt, inträdesbarriärer sänks, osv. Vi ser tydligt att vi börjar återgå till ett samhälle som på många sätt är likt det som fanns innan den industriella revolutionen: Information/nyheter sprids från person till person istället för att vara massproducerad, med personlig tillit istället för massproducerad tillit. Det blir helt plötsligt effektivt att skapa nischprodukter istället för att satsa på mass-marknaden (se Long Tail), och med stigande transportkostnader blir det åter effektivt att producera lokalt.
Men vad om vi ser ur ett långsiktigt perspektiv? Om man läser en historiebok som spänner över åren 1500-2500, hur beskrivs åren 1800-2000? Ett sätt att se på det är tiden då människor organiserade sig och kämpade ihop för att bygga upp det välstånd och de system som krävdes för att effektivisera vår verksamhet, till den punkt då hela denna organisation onödiggjordes av sin egen uppfinning. Ni som läste min Singularity-post vaknar kanske nu, för visst är det så att internet är den industriella revolutionens sista uppfinning?
Dvs att det vi gjorde i 200 år var att bygga denna uppfinning, som onödiggör ytterligare bygganden av samma sort, och tillåter byggande på en högre nivå. Vi lever således redan i en singularity of sorts, the singularity of the internet.
Kanske är jag så webbnördig själv att jag missar the big picture. Å andra sidan lär läsare av denna blogg också vara det, så ingen synar min bluff 
